Du är bra precis som du är <3

De senaste dagarna har den här, jag vill inte säga känsla av självömkan, utan mer den där känslan av kritikern inombords, den som gör att vi trycker ner oss själva. Den som säger du är inte bra nog, du blir aldrig bra nog. Känslan som håller oss tillbaka och gör att vi inte vågar tro på oss själva. Den känslan, som jag tror många av er känner igen, den känslan har gnagt inombords. Nu sitter jag här efter att svettats på min yogamatta, och tankarna bara flödar. Yoga för mig väcker en lugn i min själ, och en känsla av att jag duger så som jag är. Jag är jag, och det är precis så det ska vara.

Jag försöker affirmera, lagen om attraktion, att allt börjar inom oss och vi ska tro på oss själva för att vi värda det, och om vi skickar ut de signalerna till universum så kommer vi att få det. Inte bara genom att vara såklart, vi måste också gå mot det målet vi vill. Sitta och rulla tummarna kommer vi ingenstans med. Men då när den där lilla djävulen som sitter på axeln, sitter och skrattar åt en, pekar finger och envisas med att berätta gång på gång hur värdelösa och inkompetenta vi är så är det inte alltid så lätt att finna ork och motivation.

Det är dock detta vi behöver göra. Vi behöver bevisa för den lede att vi är bättre än så, vi kan så mycket och vi är bra precis som vi är ❤ När han eller hon, beroende på vem du har där inne, kanske en liten figur av något slag (Min är som en stor svart skugga som hänger över hjärtat och sinnet) skriker så högt så motarbeta hen. Gör något som får dig att må bra. Om det är en promenad, sjunga, måla, läsa, spela eller vad just din grej är, gör det. Om någon ifrågasätter säg att ”jag behöver detta just nu för att jag ska må bra”. Om det är svårt i just den situationen, lova dig själv att du ska göra det när det finns möjlighet. Unna dig en daglig gåva om så bara sitta ner i lugn och ro en stund, en liten stund där du kan få bara vara just du. Du kan också prova skrika till din djävul där inne att jag tänker inte lyssna på dig. Du vill mig inget gott, du vill inte hjälpa mig.

En annan bra sak vi kan göra är att hjälpa en medmänniska, om så bra ett leende eller ett hej till en ensam själ. Att ge en hjälpande hand till någon som behöver det. Vi behöver inte alltid jobba med oss själva, ge kärlek till andra ger oss också självkärlek. Låter kanske knasigt, men för mig är det så att kärlek föder kärlek. Om jag ger kärlek (som så klart ser ut på många sätt beroende på vilken personen är och om jag känner den eller inte), så kommer jag ju samtidigt att lyfta mig själv.  Som den gången jag hjälpte en gammal dam med att lyfta kundkorgen upp från golvet på Ica och sätta den i höga traven av korgen, eller den gången på maxi som en man inte kunde hitta varumärket för gul lök på självscanningen och jag erbjuder mig att hjälpa när han letar febrilt och kliar sig i huvudet. Personen ifråga ger tillbaka någon form, kanske i form av ett tack, och om vi då kan känna att vi gjort någon annan glad ja då är det så att även i mig väcks det en känsla. En känsla av godhet, att jag gjort något bra. Om du inte kan se att du gör något bra för dig själv, gör det för någon annan. Klart ska du inte bara göra saker för andra för att du ska känna du är bra heller. Men det kan alltid vara en början om den lille kritikern skriker högt i en så man inte hör något annat än den. Jag förespråkar kärlek och medmänsklighet. Det gör mig till den jag är. Jag vill hjälpa andra, inte för min egen skull utan för deras om de behöver hjälp. Inte för att känna jag är bra, men för en känsla av något som är större än mig själv, och en känsla av mening. Det jag gör har betydelse. Det är så jag menar med att ge kärlek och göra gott för andra. Man får reflektera varför man gör saker. Sen kan man ju göra saker både för andra och för sin egen skull, som i det här fallet. Man börjar med medmänsklighet/hjälpsamhet och samtidigt så göder du även din självkärlek. Vilket det gör i typ ALLA fall då du får den känslan av mening. Som Joey i vänner säger ”det finns inga osjälviska handlingar”, för handlingen som föds ur hjälpsamhet ger ju även något till oss själva.

Ta en liten stund för dig själv, och fundera. Vad har jag gjort idag som jag tyckte var bra? Om inte för mig själv, men isåfall för någon annan? Gav jag den där personen ett leende? Sa jag hej till någon jag mötte på promenaden? Den kanske inte har någon att säga hej till, så du kanske gjorde den personens dag. Att den blev sedd. Tänk att små saker kan göra stora skillnader.

Men glöm aldrig att du duger precis som du är, du är bra precis som du är. Var dig själv för ingen annan är som du. Du bidrar med något här i världen. Alla är vi värdefulla, alla är vi betydelsefulla ❤ Intala dig själv när du går och lägger dig, att jag är bra som jag är. Det finns ingen annan som jag, visst är det rätt fantastiskt? ❤

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s