Trött, tröttare, tröttast…

Ja, som rubriken lyder så är jag så himla trött för tillfället så nu kommer det bli ett inlägg igen om mina tankar.

Varit förkyld i över en månad, var hos läkare förra veckan för jag ville ha ut hostmedicin så jag kunde få sova. Först ville han inte skriva ut någon, så jag gick därifrån ledsen, arg och med tårarna rinnande nerför kinderna. Hsp som man är så har man känslorna utanpå och när jag är så trött så orkade jag bara inte hålla tillbaka.

Ringde sambon som sa att nu får jag bli lite röd (vi båda har läst Omgiven av idioter när vi var på semester), och jag gick tillbaka och fick träffa en sjuksköterska som efter jag gått pratade med läkaren och han skrev ut hostmedicin. Jag har haft en sån rethosta sen jag var liten, typ 25år så jag vet vad som hjälper men han ansåg en tesked honung. Så trött jag blev då, och känslan av hopplöshet bara slog emot en. Försöker ta mig mod att söka för min trötthet som inte vill gå över även fast jag sover. Detta är en anledning till att jag inte bloggar så mycket som jag vill. Har inte energi, men känner jag skulle vilja så mycket mer, det eviga dilemmat. I lördags hade jag en vän på trerättersmiddag, skulle vilja blogga om maten och allt det jag fixade men tiden och energin har inte räckt till.

Men iaf i dagens samhälle är det så många som är just trötta…

Ibland känns det nästan som en folksjukdom med tröttheten. Vart leder detta samhälle? Är det så stressat, eller var människor lika trötta förr i tiden? Bara att när man var barn så, som tur var kanske, hörde man inte de vuxna som pratade om det. Många som är mitt uppe i sina liv drabbas av utbrändhet/utmattning, hur kommer det sig? Jag ska inte säg nåt, jag har själv varit där. Ofta saker som man inte kan påverka är de saker som stressar en mest..men just det att vi lever så stressade liv så vi missar själva livet? Sen är det ju det att om något tråkigt eller om en period i livet är jobbigt så vill man göra saker som får en att må bra, men då stressar även de sakerna en. Det som man vill göra för att uppväga det jobbiga och förskingra tankarna bort från det andra.

Hur ska man göra när man inte har någon energi till ”det roliga” i livet? Är livet bara jobba, sova, jobba, sova och så på helgen om man har tur så orkar man kanske göra något roligt. Vi är så klart olika som personer och det gör ju så klart att vi vill ha ut olika utav livet också, men som jag hör är det många som är trötta, de är stressade och försöker få ihop livspusslet.

Tacksamhet för det man har, absolut, att uppskatta de små sakerna och inte ha för höga krav på sig att man ska hinna allt som man känner man borde. Men är det inte livet just nu? Stressar vi för att vi ska få ihop livspusslet för att sen börja leva? Eller är stressen en del av livet nu? Stress är något positivt också, i små doser när det gäller t.ex ett prov, redovisning eller något man ska ha klart i tid, men när själva livet i sig blir en stressad situation för att få allt att gå ihop? Hur gör man då?

Tyvärr har jag inte några svar på det. Det enda jag kan säga är det som jag sagt tidigare, du är bra som du är, du duger precis som du är. Du behöver inte ha svar på allt just nu, allting kommer lösa sig till det bästa. Detta är affirmationer som jag försöker göra så ofta möjligt när jag upplever en tuff tid.

Jag har så mycket mer jag skulle vilja blogga om, men det får bli vid ett annat tillfälle. Nu är min hjärna uttömd och behöver vila.

Var rädd om er! ❤️och ta hand om er själva och era nära. Glöm inte att livet är nu, och det är rätt fantastiskt om vi bara stannar upp och tittar ❤️/Sofie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s