Hur uttrycker du dig?

Ibland har man en sån där liten gnagande känsla som ligger långt inne och vill göra sig hörd. Kan vara längtan, upprördhet, nedstämdhet eller ja bara en känsla av något som inte stämmer. Man kanske inte alltid kan sätta ord på vad det är som inte stämmer, men det bara är något?

Känslor har ju den förmågan att kunna lägga sig långt där inne, som om de ligger latenta. Som uttrycker låter ”till sist rinner bägaren över”. Kan vara kommentarer man får av andra som man först bara avstyr, men det har ändå satt sig där inne, och när man minst anar det så bara bryter man ihop. För kanske ingenting…men då har det redan fyllts på av så mycket annat som man inte släppt ut.

Som jag skrivit tidigare så är vi ju alla olika och tur är ju det, men varför kan människor inte tänka på HUR man säger/uttrycker sig? Det är inte bara vad man säger utan också hur. Att tänka innan man talar. Det spelar ingen roll om du är arg, ledsen, irriterad eller vad du nu känner, du har ett ansvar för hur du uttrycker dig i din känsla. Du vet aldrig hur det kommer tas. Ett hjärta som gråter är svårtröstat, och du kan aldrig ta tillbaka något du sagt även om du ber om ursäkt. Jag läste ett exempel om en fröken som lyfte upp detta med mobbing genom att ta två äpple och det ena äpplet tappades i golvet gång på gång. På utsidan syntes det ingen skillnad men när de delade äpplet så var det äpplet som tappats trasigt. Detta visar min tanke med hur vi uttrycker oss mot varandra.

Jag som förskollärare försöker dagligen lära barnen hur vi kommunicerar och har ett bra samspel med varandra, men hur går det då med de vuxna som har lite svårigheter med detta? Tänker inte på detta? De är ju vuxna, men det verkar som de bara rycker på axlarna, bortförklarar, rättfärdigar (jag är som jag är), eller så vet de om det men försöker inte bättra sig. För mig är bemötande A och O, och ja jag är lite konflikträdd av mig, eller inte konflikträdd. Jag försöker uttrycka mig på ett sätt som där jag säger vad jag tycker men jag väljer ord och hur jag säger det så att den andra inte ska ta upp. Sen är jag inte bra på att stå upp för mig själv. Om jag får en snäsig kommentar så ja, jag tar åt mig och den sätter sig även om det inte syns. Tyvärr tror jag den gör det för många, med tanke på att de flesta människor är gröna (omgiven av idioter). Ska ta och skriva om den boken en annan gång.

Men tänk på det, hur uttrycker du dig? Det är inte bara vad du säger, även hur. Kroppsspråk, ögonkontakt, ansiktsuttryck. Tänk om någon säger ”jag älskar dig” men tonfallet är helt platt, ingen ögonkontakt, armarna i kors…Då är det inte så lätt att tro på det uttalandet.

 

Det var lite tankar för en fredagskväll…helt annorlunda än det jag tänkte jag skriva om från början när jag tänkte skriva om längtan i livet där det känns som vi längtar oss igenom hela livet, och efter mer. Men det får också bli en annan gång.

Nu ska denna tidsoptimist fortsätta med bakandet, sjungande, läsandet, tvättande, meditation…tror inte det blir någon yoga/pole ikväll för min del då jag och bonusen ska äta pannkakor och titta på film sen när sambon är på kick-off med jobbet.

 

Ta hand om er alla ❤

/Sofie

 

Annonser

En reaktion till “Hur uttrycker du dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s