Livet är skit!

Hej på dig!

Visst kan livet kännas som skit ibland. Ibland känns det verkligen inte som något går som man vill, och allt bara blir pannkaka.

Nu menar jag att det är skillnad på livet är skit och livet är skit som att du inte ser något hopp eller ljusning alls, om du verkligen är deprimerad och mår skit då uppmanar jag dig och hoppas att du går till en psykolog och pratar med. För livet är värt att levas, det är en gåva vi fått, en anledning till att just du kom hit även om du inte tror eller känner det just nu.

I mitt blogginlägg tänker jag mer på att som när man verkligen vill något, som jag nu vill gå en utbildning, men chefen sa nej till att vara tjänstledig och ett sådant bakslag kan ju verkligen få en att känna livet är skit, jag ville ju gärna så detta. (Nu har jag ju en back-up plan ändå om jag kommer in 😉 ). Men vid situationer som denna som man bara vill bli förbannad, gräva ner sig, eller fly iväg. Jag tror du vet vad jag menar, ibland vill man alla tre sakerna fast i olika ordning.

Det är när vi lägger vårt egenvärde i den andre personens nej. Ofta vågar vi inte fråga någon annan om det är något vi önskar innerligt för vi är rädda för vad den andra personen säger. Jag läste om detta i Michael Neills bok Supercoach. Att våga fråga efter det du vill. Vi är rädda att vara sårbara, för att lämna ut oss själva, det vi känner så innerligt för därför frågar vi inte alls. Men när jag fick mitt nej så blev jag inte så besviken, visst lite grann, men jag har lärt mig eller jobbar på det i alla fall, att mitt värde som person, har ingenting med den andres nej att göra.

När vi verkligen vill något och frågar efter det, så lägger vi som sagt ofta vårt egna värde i det. Vi vill att den andra ska bekräfta oss, vårt värde som person och människa, att få bekräftat våra drömmar. Det vi inte får glömma i en sån situation är att den som vi möter svarar utifrån sina förutsättningar, sina tankar, erfarenheter, rädslor. Personen i fråga svarar inte nej mot dig som person utan utifrån sitt egna perspektiv.

Så min fråga till dig är, vad är du rädd för att fråga? Vad är det värsta som skulle kunna hända om du frågar? Jag skulle vilja utmana dig till att faktiskt fråga. Som jag har skrivit om innan angående rädslor och tankar så är det ju faktiskt inte dem som bör styra dig, om de inte är verkliga faror typ gå mitt ut på motorvägen eller något, men att faktiskt våga utmana dig själv. Ditt värde ligger i dig själv, inte vad den andra personen svarar. Tänk om du faktiskt skulle få ett ja!

 

Affirmation för dagen:

Jag kan, Jag vill, Jag vågar!

Med önskan om en fortsatt härlig kväll till dig och massor av kärlek

/Sofie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s